Mossor och lavar, vad är vad?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den också algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka här omgående för mer info

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med markant fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på ställen med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa emellanåt gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som jämt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket innebär att takpannorna spricker. Det är för den skull angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste ta bort det för hand, inte bruka bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland även ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara oerhört bedårande eftersom det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte endast dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.