Mossor och lavar, skillnader samt likheter

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Även om bägge grupperna exempelvis inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i ca 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har även en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar vätan. Det innebär att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att växa i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt avlägsna mossa. Man bör dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Emellanåt kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och skänka en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan alla fall är det svampen som skänker den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med det för att erhålla naturfärger. Länk till mer info

Som man kan märka av så är påväxt samt lavar egentligen inte särskilt lika varandra, även om de i somliga fall kan te sig så! Vill man ta bort dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.